Logo Eibarko Udala

D LETRA

di-di-di (ti-ti-ti). onomat. (ETNO). Tartamudez [onomatopeya].   Esan eziñana. Azkenian berba egiñ eran, be "ti-ti-ti-ti..." urtetzen desta!, eziñ esana!.
dia-kanpo
1. (dia-de-kanpo). iz. (NA). Viaje de novios, luna de miel. Lehenao, biaje-nobiosai "dia-kanpua" esaten jakon.
2. (dia-de-kanpo). iz. (NA). Excursión. Santa Ageda dia-kanpuan izen da; hor izen da arreglatzen Eibarren eta!.
diabolo iz. (ETNO). Diábolo. Pobriak egurrezkua erabiltzen eben, baiña kategorixakuak gomazko diaboluak ziran.
diabru
1. [deabru] . iz. (TE). Diablo, demonio, maligno. Honetan, Espirituak eruan eban Jesus urrin bateko bakardade latz batera, diabruak tentau zeixan. / En esto, el Espíritu llevó a Jesús a una áspera soledad distante, para que le tentara el diablo. / Berak ezta milla diabruri (be) bildurrik ez zetsala. (Ibilt 467). Ik. demonio.
2. [deabru] . izond. (TE). Travieso,-a, demonio (de), del demonio. Infarnuko Txikixa esaten gentsan eskolako bati, oso diabrua zalako. / A uno de la escuela le llamábamos el Pequeño del infierno, porque era muy travieso. Ik. demonio.
diabruak hartu. esap. (OEH). Endemoniar(se), ser poseído por el diablo. Bere emaztia zeguan diabruak hartuta, ez kurutzak eta ez ur-bedinkatuak baketzen ebela. (Ibilt 465).
diabrukerixa [deabrukeria] . iz. (TE). Diablura, fechoría, trastada, travesura. Ez okerrok, baitta onenak be, makiña bat diabrukerixa eitten genduzen sasoi hartan. / No sólo los traviesos, sino también los buenos, bien de diabluras hacíamos en aquel tiempo.
diadarka [deiadarka] . adlag. (OEH). Gritando, clamando, llamando (a gritos), a voz en grito. Bata kajoi barruan, eta bestia kanpokaldian jentiari diarka: "Jaunak!! Hemen daukazue munduko azkenengo adelantua! (Zirik 45).
diar [deiadar] (diagar, diadar). iz. (TE). Llamada, llamamiento, grito, clamor.   Deixa; oihua, garrasixa. Diarra izan da ataiko atian; zeiñ ete da ordu honetan?. / Ha habido una llamada en la puerta de la casa, ¿quién será a estas horas?. / Háren diagarrak, artaldia abeletxera bezela heriotzara eroiezenian, alperrik hizketa ezezagunetan, hamendik milla urtera be aittuko dira. / Las invocaciones de aquéllos, cuando les llevaban a la muerte como el rebaño al redil, aunque en lenguas desconocidas, se dejarán oír de aquí a mil años. / Ah nere herriko kanpaiak! Zer gozua háren diagarra. (Ibilt 157). / "Arranosia"n diarretara, juan da jaso eben min hartutako "Kuku"ori "Txirixo-kale"ko "Txori"nera. (Zirik 83). / Dukiak entzun ebanian diadar estua, kezkaz beteta, sartu zan gelara. (Ibilt 489). Ik. hots.  Gaur egunian diar da erabiltzen dan formia, ez diagar.  Diagar. (Ibilt 157).
diar egin. [deiadar egin] (diagar egin). dio ad. (TE). Llamar, gritar, clamar, dar voces.   Deittu; oihu egin. Diar ein detsut bazkaittarako, eta ez destazu entzun. / Te he llamado para que vinieras a comer, y no me has oído. / Diagar ein detsu amak, hortik kendu zaittian. / Te ha llamado tu madre, para que te quites de ahí. Ik. deittu.  Gaur egunian diar egin da erabiltzen dan formia.
dibujo iz. (OEH). Dibujo. Julian Zabaletan dibujuak. (Zirik 3). Ik. marrazki, irudi.
dibujogintza iz. (OEH). Profesión o arte de dibujar, dibujo. "Otua" deitzen zetsen bat ei euan eskupeteri dibujugintzan. (Zirik 12).
dibujua atara (dibujua etara). dio ad. (ETNO). Sacar dibujo, dar relieve.   Egurrari reliebia ataratzia. Arotzen berbia da. Ik. errebajua atara.
dilin-dalan (tilin-talan). onomat. (TE). Repique de las campanas.   Kanpaien hotsa. / "Onomatopeya que imita el sonar de las campanas" (TE, 291). Dilin-dalan, kanpaien hotsa bazoian zeruan zihar.... / Arrateko kanpaiak dilin-dalan egitten dabe. / Arrateko kanpaiak, "tilin-talan, tilin-talan".... Ik. dan-dan, draun.
dinamita iz. (OEH). Dinamita. Barrenetxen kanteran dinamita kargak sartu zittuen. (Zirik 78).
dinbi-danba
1. onomat. (TE). Ruido de golpes fuertes y constantes.   Taillarretako sutegi zahar eta forjetako maillu hotsa (ETNO). / Bentana eta ate hotsa, normalian haixiagaittik. Dinbi-danba suteixan, gorittutako burdiñia tiratu gurarik. / "Dinbi-danba" sonaba en la fragua, tratando de estirar un hierro candente. / Bentanak be, hor dabiz dinbi-danba!. / Ha mozkor gizajua eten barik jo eben, dinbi-danba. Ik. pim-paum.
2. onomat. (ETNO). Ruido del disparo, tiro.   Tiro hotsa. Ik. dun.
dinbili-danbala onomat. (ETNO). Lo que se mueve teniendo holgura, o estando medio suelto.   Kili-kolo, nasai, mobitzen daguana. Han dabil, dinbili-danbala...
dindirri (tintirri). iz. (TE). Goteo de la nariz, moqueo. Díndirrixa ez da faltako surran puntan. / No faltará moquillo en la nariz.
dindua iz. (AN). Medida de peso de las manzanas.   "Sagarrak pixatzeko neurrixa" (AN).  Ez da agiri hiztegixetan.  (...) Existía para la manzana otra medida superior que llamaban en euskera "dindua" que era el equivalente a tres carteles o cargas de una acémila" (EOYE, data barik, 305. or. (JEL)).
diretore [direktore] . iz. (OEH). Director,-a. [Bandako] zuzendari edo diretoriak hamaika zeregin izaten dau. (Zirik 20). / Tekniko aleman bat ebillen Plaentxiako kañoi-fabrikan, Alemaniarako eitten ziran biharren diretore. (Zirik 38).
dirijidu dirijitze [dirijitu] . du ad. (OEH). Dirigir (una banda). Trankil asko dirijidu eban gure herriko bandia. (Zirik 105).
diru
Mireia Ugarteburu
1. iz. (TE). Dinero. Dirua bihar da bizi izateko, ez bizi diruak pillatutzeko ugarrak eta gorriñak alperrik galtzen dittuan lekuan. / Es necesario el dinero para vivir; pero no vivir para amontonar dinero, donde el orín y la tiña lo echan a perder. / Perretxikutara, erbittara, ardautara, dirutara.
2. iz. (TE). Moneda. Diru urrezkuak gehixago balio dau zidarrezkuak baiño, eta honek txanponak baiño. Oiñ alde guztietan, papelezko dirua nausi. / La moneda de oro vale más que la de plata, y ésta que la de cobre. Ahora en todas partes priva el papel moneda.
diru gose madarikatua. esap. Ambición de dinero. Gaur eguneko diru gose madarikatua! / ¡El maldito hambre de dinero de estos tiempos!  "Locución equivalente al auri sacra fames del latín" (TE, 292).
1. du ad. (TE). Ahorrar dinero. Lehelengo diru apur bat aurreratu eban, eta gero diru hori aurreratzen eban estu ziranen artian, honenbesteko sarixa aurrez kenduta. / Primero ahorró un poco de dinero, y luego ese dinero lo prestaba a quienes estaban en apuros, cobrándoles por anticipado un interés. / Diru aurreratzalle, nahi tta nahai ez. (Zirik 74).
2. du ad. (TE). Prestar dinero. Lehelengo diru apur bat aurreratu eban, eta gero diru hori aurreratzen eban estu ziranen artian, honenbesteko sarixa aurrez kenduta. / Primero ahorró un poco de dinero, y luego ese dinero lo prestaba a quienes estaban en apuros, cobrándoles por anticipado un interés.
dirua batu. du ad. (TE). Efectuar una cuestación, hacer colecta. Diru batze asko izaten zan Eibarren, beti asmu onetarako. / Se hacían muchas cuestaciones en Eibar, siempre para nobles propósitos.
1. du ad. (TE). Disipar el dinero, despilfarrar, malgastar. Hutsa denboran, gurasuengandiko diru guztia bota eban. / En nada de tiempo, disipó todo el dinero que heredó de sus padres.
2. du ad. (TE). Contribuir con dinero, apoyar económicamente. Neri tokatzen jatan dirua bota dot kerizpian diranendako. / Yo ya he contribuído con el dinero que me corresponde para ayuda de los presos.
dirua egin. (diruak egin). esap. (TE). Adinerarse, enriquecerse, hacer fortuna, prosperar.   Dirutu, aberastu. Hona agertu dan jendia, ez bizi izatera, ezbada ze dirua eittera. / La gente que ha venido aquí, no al objeto de vivir sino de hacer fortuna. Ik. aberastu, dirutu, otxindu.
dirua ipini. du ad. (TE). Colocar dinero, invertir. Dirua ipiñi eban gure aitta zaharrak, Alfa aurrerarutz jartzeko. / Nuestro viejo padre puso dinero en Alfa para que echara a andar adelante.
1. du ad. (TE). Tomar dinero a préstamo.   Dirua mailleguan hartu Dirua kendu detsa osabiari, sari oso laburrakin, etxe barrixa eitteko. / Ha tomado dinero a su tío, a un interés bajo, para hacerse una nueva casa.
2. dio ad. (TE). Dar un sablazo, sablear.   Norbaitti dirua atara itxultzeko asmo barik. Gaur zeiñi kendu ete detsa dirua arlote horrek? / ¿A quién habrá sableado hoy ese manirroto?  TEk diñuanez, txarrerakuan erabiltzen da.
Diru iz. ber. (TE). Don dinero.   "Personificación del dinero, como Don Dinero de Quevedo" (TE, 291). Diru, zaldun haundixa alde guztietan. / Don Dinero, gran caballero en todas partes.
dirudun izond. (TE). Adinerado,-a, rico,-a. Zerlako gatxa dirudunendako Jaungoikuan erregetasuneko bizitzara sartzia! (Mark. 10. 23). / ¡Qué difícil es para los ricos entrar en el Reino de Dios! Ik. aberats.
dirutu dirutze ( dirututze) . du ad. (TE). Enriquecer(se), hacerse rico.   Aberastu, dirua egin. Hutsa denboran oso dirutu zan. / En nada de tiempo se enriqueció. / Ez eban beste amesik ekarri hona, dirututzia baiño. / No trajo aquí otro sueño que el enriquecerse. / Dirutzia be, zelan dan: osasuna galtzekotan, hobe pobre irauntzia. / El enriquecerse, según y cómo; para perder la salud, mejor seguir pobre. / Alditxo baterako otxinduko (dirutu, aberastu) gaittuk bahintzat. (Zirik 45). Ik. dirua egin, aberastu, otxindu.
dirutza iz. (TE). Dineral, dinerada.   "Cantidad, montón de dinero" (TE, 292). Harek eban dirutziak ez eukan azkenik. / La cantidad de dinero que tenía, era sin fin. / Hau da dirutzia! / ¡Qué montón de dinero!
diruzain iz. (OEH). Tesorero,-a. Txergori bera izaten zan hango [hoteleko] portero edo ate-zain, uezaba ta diruzaiña. (Zirik 14).
diruzale izond. (TE). Codicioso,-a, avaricioso,-a. Diruzalia, lapurretara bihurtzeraiñok. / Codicioso hasta hacerse ladrón. Ik. harrapatzaille.