Logo Eibarko Udala

A LETRA

armagin iz. (TE). Armero,-a.   Armagintzan diharduan bihargiña. Nahixago armagin izatia, baserriko baiño. / Prefería ser armero a continuar en el caserío.  Armerua gehixago erabiltzen dala diño TEk, baiña ez detsa berak armero berbiari sarrera nagusirik eskiñi.
armagintza iz. (TE). Armería, oficio e industria, fabricación de armas. Armagintzia Eibarren, antxiñako lanbidia. / La armería en Eibar es ocupación antigua. Ik. armerixa.  "Más corrientemente se dice Armerixia, seguramente por la presencia erderizante de los representantes del Rey" (TE, 159).
Armaitxa gatxiz. (TE). Armaitxa (apodo).   "Sobrenombre en Eibar, seguramente por el caserío de su procedencia" (TE, 159). Armaitxa, gure aittan denborako montadoria.
armaixo [armairu] . iz. (TE). Armario. Berregun bat urteko gaztaiña-egurrezko armaixua bagenduan Txirixo-kalian. / Un armario de madera de castaño, de unos doscientos años, teníamos en Txirio-kale.
armatzaille iz. (ETNO). Armador,-a, montador,-a.   Hornitzailliegandik akaberako biharrak jaso eta gero, eskopetian azken-montajia egitten dabena. Libratzaille biharran kontrakua. Libratzailliak soltau eta hornitzaillieri banatu eta armatzailliak jaso eta azken-montajia egin.
armerixa iz. (TE). Armería, oficio e industria.   "Conjunto de las artesanías de la zona armera" (TE, 159). Asko ziran baserrittik armerixara etortzen ziranak. / Eran muchos los que venían del caserío a la armería. Ik. armagintza.
armozu [almortzu] (armuzu). iz. (TE). Almuerzo matutino, desayuno. Zortziretan izaten zan Eibarren armozua, eta armozutan, kafia-eta-esnia. / A las ocho solía ser el desayuno en Eibar, y en el desayuno, café con leche. Ik. gosari.  TEk diño bere sasoian gosari berbia galtzen euala armozu erderakadia gehixago erabiltzen zalako. Gaur eginian be armozu arruntagua da gosari baiño Eibarren
arnasa iz. (TE). Aliento, respiración. Noraiñoko arnasia daukan probatzia gura dau. / Quiere probar hasta dónde aguanta su aliento. / Eskerrak emotia bihar dogu Jaungoikuari, arnasia, argixa, osasuna, ogixa eta dogun itxaropenagaittik.
arnasa baten. adlag. (TE). De una vez, de un golpe, en un momento.   Trago batian (EEE). Kasik (ixa) pittarkada ardaua eran eban arnasa baten. / Bebió casi una jarra de vino de un trago.
arnasa luze. iz. (OEH). Suspiro. Sututzen jakon barrua, eta begijegaz eta arnasa luzeka, hari aitzen emon gurarik ibiltzen zan beregaittik erebixan sua. (Ibilt 475). / Esairazu behiñ, hainbeste nahiez eta arnasa-luze zergaitik, ez dot ba uste horrenbeste izan laikianik. (Ibilt 478).
arnasia amaittu. zaio ad. (OEH). Morirse. Zalduna jaso gura izan eban [...]; baña dana alperrik izan zan, batabestiagandik askatu baño lehen arnasia amaittu jakon. (Ibilt 489).
arnasia bueltau. esap. (ELH). Volver a respirar con normalidad. Pipar-gorrizko surduna senera ekarri eziñik. Halako batian arnasia bueltau eban da Kortasok ein eban dei bat. (Zirik 75).
arnasia emon. dio ad. (TE). Alentar, animar.   Norbaitti animua emon (EEE). Makalduta zan jendiari, arnasia emon zetsan bere berba bizixegaz. / A la gente que estaba aplanada, dio alientos (corroboró) con palabras encendidas.
arnasia gastau. zaio ad. (TE). Morirse.   Hil. Goizeko hamaiketan gastau ein jako arnasia. / A las once de la mañana se le ha terminado el aliento (se ha muerto.)
arnasia hartu. [arnasa hartu] .
1. [arnasa hartu] . du ad. (TE). Respirar. Ahotik eta surretatik hartzen dogu arnasia. / Respiramos por la boca y la nariz. Ik. arnastu.
2. [arnasa hartu] . du ad. (TE). Aliviarse, tranquilizarse, tomar(se) un respiro.   Nasaittu, trankildu. Aittan berba bigunak entzunaz, arnasia hartu eban. / Oyendo las suaves palabras del padre, se tranquilizó.
arnasadun iz. (TE). Que alienta, que respira, ser viviente.   Bizidun (AN). Arnasadunok, Jaungoikuagandik dogu arnasia. / Los que alentamos tenemos de Dios el aliento.  (Ibilt 425)
arnasestu
1. (arnasa-estu). iz. (TE). Jadeo, sofoco.   "Respiración acelerada que sigue a un esfuerzo" (TE, 169). Aldats gora, arnasestuakin jarri ein bihar izan naiz, birixak hartuta. / Cuesta arriba, sofocado, he tenido que sentarme con la puntada al costado. / Arnasa estu ta luze baten ondoren, juan zan Jaungoikuagana. (Ibilt 488).
2. (arnasa-estu). iz. (TE). Asma, disnea.   Biriketako gaixotasunagaittik arnasa hartzeko zailtasuna izaten dabenan gaixotasuna.
arnastu arnaste ( arnastutze) . du ad. (TE). Respirar. Arnastutzen dogun haixia be, Jaunari zor detsagu. / Aun el aire que respiramos se lo debemos al Señor. Ik. arnasia hartu.
arnika iz. (TE). Árnica. Ebagi-bedarrak, arnikian bestian osatzen dittu ebakixak. Ik. ebagi-bedar.  "Entra en el léxico común, aunque entre las plantas medicinales conocidas del vulgo está el ebagi-bedarra, que sustituye al árnica" (TE, 160).
Arno l. iz. (TE). Arno (monte). Arno mendiko artatza basuak. / Los encinares del monte Arno.
Arnobate (arnobitarte, arnoate). b. iz. (TE). Caserío de mendaro (cuna de curanderos). Ik. sasimediku.   Mendaroko basarrixa. Hainbat sasimedikuren jaiotetxia. Euren artian Jose Ignacio Arrillaga, hemeretzigarren gizaldixan azken aldian, nazioartian be hazur konpontzaille famaua izatera heldu zana. Elgoibarren euki eban konsultia eta haren semia izan zan Antonio Arrillaga doktorea, traumatologo ezaguna. (Iñaki Linazasoro-ren "Caseríos de Guipuzcoa"tik jasoa).
Arnobateko (arnoateko). gatxiz. (TE). Médico curandero, arnobatekua (sobrenombre). Besua hausi eta Arnobatekuagana eruan dabe. / Ha quebrado un brazo y le han llevado al sanador de huesos. Ik. sasimediku, petrikillo.  Izatez, Arnobate Mendaroko basarri baten izena da; eta bertakua zan izen-bereko sasi-mediku ezaguna. Gero, izena orokortu egin zan, edozein sasi-medikuri deitzeko. "Por ser de aquella procedencia el famoso curandero del mismo nombre en Elgoibar, translaticiamente se entendía: sanador de huesos" (TE, 160).
1. aro
1. iz. (ETNO). Temple.   Galtzairuak berotze eta hoztian bittartez hartzen daben gogortasun eta erresistentzia ezaugarrixa: tenplia.
arua emon. du ad. (ETNO). Templar.   Tenplatzeko eragiketia. Galtzairuari bihar daben gogortasuna eta erresistentzia emotia.
2. aro
2. iz. (ETNO). Tiempo, época. Ik. egualdi, giro.
arol
1. izond. (TE). Esponjoso,-a, blando,-a, poroso,-a.   Porotsua dana, harrua. Lur baltza beti hobia labratzeko; buztin-lurra baiño arolagua beti, gozuagua. Buztin-lurra, barriz, sopindu egitten dok errez, eta gero ha labratzia, ez dok lan erreza!. Anton. sopin.  Zentzu onian edo txarrian erabili leike arol berbia. Zentzu onian, pastel arola, biguna, gozua. Baitta lur arola (labratzeko gozua, harrua), edo animalixa arolak (maittagarrixak eta uletsuak, konejuak eta bildotsak, esate baterako) (ETNO).
2. izond. (TE). Hueco,-a, fofo,-a, superficial o de poca densidad. Aldia eguan Ermuarretako ogi mardotik, beste labari batzuen ogi arolera. / Diferencia había del apretado pan de los ermuarras al pan flojo de otros panaderos.  Zentzu txarrian: ogi arola (larregi puztu eta mamiñik ez daukana). Baitta fruta arola (itxura ederra baiña gusto eta ur gitxi) edo persona arola (kanpolarrosia) (ETNO).
aroldu aroltze . da ad. (ETNO). Secarse, ahuecarse algunos productos, por ejemplo los ajos.   Esangura orokorra pustu edo harrotu da. Berakatzen kasuan, zahartzen diranian be aroldu egitten dira: barrukua igartu eta azala harrotu. Berakatzak lehelengo zildu egitten dira eta zahartutakuan aroldu. Ik. loratu, zildu, garatu.
aroltasun iz. (TE). Superficialidad, porosidad. Esan izan da Germaniakuen kerizak eta latinuen bristadak ez dirala besterik, háren sakontasuna eta hónen aroltasuna baiño. / Se ha dicho que la oscuridad de los germanos y la brillantez de los latinos, no es sino la profundidad de los unos y la superficialidad de los otros.
arotz iz. (TE). Carpintero,-a. Nundik horren jakintasun eta ahaltasun hori?; ez al da ba berori arotzan semia? (Mat. 13. 54-55). / ¿De dónde ese poder y esa sabiduría?, ¿no es, pues, el mismo el hijo del carpintero? Ik. aizkora, arotz-aizkora.
arotz-banko. (arotz-banku). iz. (ETNO). Banco de carpintero,-a.   Labratzerakuan, egurrei eustekua, egurrezkua. Egurrezko tornua. Banajoiak arotz-bankora aulki bat egitteko honek egurrok zepillau eta zulatzera.
arotz-zerrota. iz. (ETNO). Sierra de carpintero,-a.   Arotzak darabixen zerria. Zerrotiakin ezingo dok egur hori moztu, lodiegixa dok-eta.
arotzerixa
1. [arotzeria] . iz. (TE). Taller de carpintería.   Arotz biharra egitten dan taillarra, lekua (ETNO) . Mallabin arotzerixia gure auzuan zan. / La carpintería de Mallabi estaba en nuetra vecindad. Ik. aroztegi.
2. [arotzeria] . iz. (ETNO). Carpintería, oficio de carpintería.   Arotz-lana; arotz-bihargintza; ofiziua.
aroztegi (aroztei). iz. (TE). Taller de carpintería. Kortazon seme nausixak hauspogintzan ekin zetsan aittan arozteixan. Ik. arotzerixa.
arpan (arfan). iz. (ETNO). Sierra grande para cortar troncos.   Tronguak zerrauta, oholak egitteko erabiltzen zan goittik beherako trontzia. Zerra hoja baten zabaletik hasi eta beherutz estutzen zan bi heldulekukin. Muturretan kertena daukan zerra haundixa (ETNO). Ekarrik arfana honetxek tronguok tablotu bihar jittuat eta.
arpegi [aurpegi] . iz. (TE). Cara, rostro. Mundua da, begiratu baten, Jaungoikuan arpegixa. / El mundo es, bien mirado, la cara de Dios.
arpegi argi. izond. (TE). Alegre, amable, sonriente. Beti dau arpegi argixa mundu guztiantzat. / Siempre es sonriente para todo el mundo.
1. (arpei biko). iz. (NA). Moneda [euf].   txanpona (eufemismua). Zu! neri ez eirazu eiñ halako jestorik, e? ostian arpei-bikua fxist! juan da!.
2. izlag. (TE). Falso,-a, hipócrita. Arpegi biko gizona agertu zan, gauzak itxuli bihar zirala pentsau ebanian. / Resultó un falso, cuando pensó que las cosas iban a cambiar.
arpegi zorrotz. izond. (TE). Estricto,-a, exigente, severo,-a. Erbesteko uezabak, ostianguak baiño arpegi zorrotzauak dira. / En tierra ajena, los patronos son más severos.
arpegira bota. [aurpegira bota] . dio ad. (TE). Echar en cara, reprochar.   Norbaitti berak txarto egindakuak arpegira esan; baitta egindako mesediak akordau eraittia be kontu-pasatze aldera (EEE). Behiñ izan nintzan haren laguntasunan biharrian, eta milla bidar arpegira bota desta gero. / Una vez me encontré en necesidad de su ayuda y mil veces me lo ha echado en cara después.
arpegixa emon. [aurpegi eman] . du ad. (TE). Dar/plantar cara, hacer frente.   Aurre egin, kontra egin. Gazte-gaztetatik arpegixa emon bihar izan zetsan bizimodu gogor bati. / Desde muy joven hubo de dar cara a una vida dura.
arpegixa euki. du ad. (TE). Tener cara, atreverse.   Lotsabakua eta atrebidua izan. Arpegixa euki eban ondiok gure aurrera agertzeko. / Todavía tuvo cara para presentarse ante nosotros.