Eibarko euskara hiztegia
    
    
    
        
    
    
    
        
            
            
                
                    
                            musturtu
                        
                    
                    
                    
 
    musturtze
    [muturtu]
    
    .
    
    du    
    
ad. 
    (
TE).
    
        
        
            
            Enfadar(se),
            
            
        
            
            incomodar(se),
            
            
        
            
            ponerse de morros,
            
            
        
            
            torcer el morro.
            
            
        
        
    
    
     
    Hasarratu; musturrak ipini.
        
     
                               
    
    
        
        Ez dakit zergaittik, emaztia musturtu jata. / No sé por qué, se me ha enojado la señora. / 
    
        
        Hillabetera jakin neban zergaittik zan andrian musturtzia. / Al de un mes supe por qué era el enojo de mi esposa. 
    
        
     
    
    
     
        
            
            Ik. 
                
                hasarratu, 
                
                musturrak.