Eibarko euskara hiztegia
mindu
mintze
(mindutze)
.
du
ad.
(
TE).
Causar dolor,
sentir dolor,
irritar(se),
doler(se),
disgustar(se).
Mindu dot, ikutu biharragaz, atzo eindako zaurixa. / He irritado, tocándola, la herida quo me hice ayer. /
Eskua mintzia, irutxurlarixendako, jokua galtzeko atxekixia. / La sensibilización de la mano, bello pretexto para perder el juego los tonguistas. /
Egixak dakar guzurtixak mindutzia. / La verdad trae el sufrimiento a los mentirosos. /
Mindu dozu andra koittaua, esan detsazun berbiakin. / Le has apenado a la pobre mujer con la palabra que le has dicho. /
Mindu naiz harek ekarri dittuan barrixak entzutziakin. / Me ha apenado con las nuevas que ha traído aquél.