Eibarko euskara hiztegia
    
    
    
        
    
    
    
        
            
            
                
                    
                            mantsotu
                        
                    
                    
                    
 
    mantsotze
    
    (mantsotutze)
    .
    
    du    
    
ad. 
    (
TE).
    
        
        
            
            Domar,
            
            
        
            
            domesticar(se),
            
            
        
            
            amansar(se),
            
            
        
            
            moderar(se),
            
            
        
            
            ralentizar.
            
            
        
        
    
    
     
    Mantso bihurtu, trankildu
        
     
                               
    
    
        
        Bizixa zan baiña mantsotu dabe berebiziko onduen. / Era de genio vivo, pero ya le han amansado (desbravado) como nunca. / 
    
        
        Bihar eban harek apur bat mantsotutzia. / Ya le hacía falta a aquél ser desbravado un poco.