hasarratu
                        
                    
                    
                    
 
    hasarratze
    [haserretu]
    (hasarratutze)
    
(hasarretu).
    
    du    
    
ad. 
    (
TE).
    
        
        
            
            Enfadarse,
            
            
        
            
            enojarse,
            
            
        
            
            enfadar,
            
            
        
            
            hacer enfadar,
            
            
        
            
            producir enfado.
            
            
        
        
    
                               
    
    
        
        Zenbat bidar ez detsen hasarratu eraitxen umiak gurasueri! / ¡Cuántas veces los niños no hacen enojarse a los padres! / 
    
        
        Haren hasarratutzia txantxetakua izan zan. / Su enfado fue una comedia. / 
    
        
        Ezertara be ez dot gura haregaz hasarratzia. / De ninguna manera quiero enfadarme con aquél. 
    
        
     
    
    
     
        
            
            Ik. 
                
                musturtu.