Eibarko euskara hiztegia
    
    
    
        
    
    
    
        
            
            
                
                    
                            errementau
                        
                    
                    
                    
 
    errementatze
    [errebentatu]
    
    
(errebentau).
    
    du    
    
ad. 
    (
TE).
    
        
        
            
            Reventar(se),
            
            
        
            
            estallar,
            
            
        
            
            explotar.
            
            
        
        
    
                               
    
    
        
        Errementau detsa lepoko txundarrak. / Se le ha reventado el abceso del cuello. / 
    
        
        Presiak errementatzia balitza, gaizki bihar errotakuak. / Si fuera a reventar la presa, mal habrĂan de verse los del molino. 
    
        
     
    
    
     
        
            
            Ik. 
                
                lehertu.