Eibarko euskara hiztegia
belutu
belutze
( belututze)
.
da
ad.
(
TE).
Hacerse tarde.
Berandutu.
Batari eta bestiari aitzen, belutu egin naiz. / Oyendo a unos y a otros, me he retardado. /
Belutu ein jatan atzo, zuen etxera agertzeko. / Ayer se me hizo tarde para ir a vuestra casa. /
Hainbeste harutz eta honutzekin, belututzia gura eban lanera sartzeko. / Con tanto ir y venir, querĂa que se le hiciera tarde para entrar al trabajo. /
Ez da millagro belutzia, bidian dagozen ikusmira guztiegaz. / No es milagro retardarse, con todas las maravillas que hay en el camino.
Ik.
berandutu.
Gitxi erabiltzen da.