Eibarko euskara hiztegia
M LETRA
mandatu
iz.
(
TE).
Recado,
encargo,
mandado,
diligencia,
orden.
Gaztetan, Txarridunanian eitten zittuan mandatuak.
Ik.
errekau.
Errekau baiño gitxiago erabiltzen da mandatu.
mandazain
iz.
(
TE).
Arriero,
mulero,-a.
Lehenago mandazaiñak ekarten eben ardaua Rioja aldetik. / Antes los arrieros solían traer vino de las partes de la Rioja.
mandeuli
(mando-euli).
iz.
(
TE).
Mosca de las caballerías,
mosca borriquera.
Mando, zaldi eta ganau artian dabillen euli haundixa. Haginka egitten dau.
Mando-eulixa dan gauza zittala!. / ¡Qué cosa tan insidiosa es la mosca de las caballerías! /
Mandeulixari, akabatzeko, burua kendu bihar jako; bestelan, eskuakin golpia jota ez da akabatzen.
Ik.
eulimando.
Mandiola
b. iz.
(
TE).
Mandiola caserío.
Eibarkua, Mandiola ballekua.
Aixola, Urola, Mutiola eta Gisasola letz, Mandiola.
mando
1.
iz.
(
TE).
Mulo,-a.
Mandua baziñaz bezela erabilli zaittu piontzan. / Te ha hecho trabajar con el pico como si fueses una mula. /
Asto arran eta bihorran umia (edo zaldixan eta astemian artekua), mandua. / La mula es la cría híbrida del burro y la yegua (o del caballo y la burra).
2.
izond.
(
ETNO).
Grande (adjetivo / sufijo).
Animalixa batzuen kasuan haundixa. Atzizki moduan lotzen da zenbaitt animalixa izenekin (usomando, erlamando, eulimando).
mangia jardun
esap.
(
ETNO).
Llover a cántaros,
jarrear.
Ik.
zaparrada,
zaldizkuak,
ufal,
truxu,
goixan-behian jardun,
eurizar,
euritte,
bota-ahalian jardun,
garratz bota / egin / jardun,
truxalak egin.
maniau
1.
maniatze
[maneatu]
.
du
ad.
(
OEH).
Manejar(se),
arreglar(se),
preparar(se).
Ia baibenen bat izaten ebanian zelan maniatzen zan jausi barik egoteko. (Zirik 116).
2.
maniatze
[maneatu]
.
du
(
OEH).
Aderezar,
condimentar,
preparar la comida.
Sukalderaiño sartu zan. Etxekoandria bere alabarik gaztienakin afarixa maniatzen ziharduan leku ber-bertaraiño. (Zirik 118).
mano
iz.
(
NA).
Extremidad delantera de gato,
mano de gato.
Katuan aurreko hankia.
Manuakin erpeka ein detsa eta sustau ein da.
Ik.
hanka.
mañoso,-a
1.
izond.
(
JSM).
Habilidoso,-a,
hábil,
artista.
2.
izond.
(
JSM).
Llorica,
llorón,-ona.
manta
1.
iz.
(
TE).
Manta de sepultura,
paño de sepultura.
Famelixako bat hiltzen zanian elixan ipintzen zan zapi baltza. Beran gaiñian ogixa (olatia) lagatzen zan, eta bertan erretzen zan famelixiari emondako argizaixa. Ogixa abadiandako izaten zan (ETNO). / "Paño negro con que se cubría una sepultura simbólica en la iglesia durante el año que seguía al deceso del familiar, y sobre el cual se ofrendaba el pan y se consumía la cera de las donaciones que se hacían a la familia del muerto. El pan quedaba a beneficio del cura" (TE, 546).
Elixan daukagun mantara juatia tokatzen jata gaur neri. / Hoy me toca a mí acudir a la manta (sepultura) que tenemos en la iglesia.
Ik.
olata,
gurrutxel,
asiento,
argizai.
2.
iz.
(
ETNO).
Arrullo,
mantilla.
Ume txikixa besuetan eruateko zapixa.
mantia jaso.
esap.
(
ETNO).
Levantar la manta puesta sobre la sepultura de la iglesia al aniversario de un familiar.
Asiento edo hillobixan gaiñian ipinittako zapi baltza, mantia, urtebetera kentzia.
mantar
iz.
(
TE).
Mandil,
delantal de trabajo.
Aste guztian, lo eitteko be ez dau kentzen mantarra. / Durante toda la semana ni para dormir se quita el mandil.
mantekau
iz.
(
NA).
Helado.
Batari karameluak gustatzen jakoz, eta bestiari, mantekaua..
mantendu
mantentze
(mantendutze)
.
du
ad.
(
TE).
Mantener(se),
alimentar(se),
sostener(se),
sustentar(se).
Jaten emon. Konserbau, eutsi.
Ogi sikuakin eta ur garbixagaz mantentzen zan. / Se mantenía con pan seco y agua limpia. /
Jokorako adarixa mantendutzia ez da merkia. / El mantener un carnero de pelea no es barato. /
Ez zan erreza mikelete baten irabazixagaz hainbeste ume mantentzia. / No era sencillo mantener a tantos hijos con el sueldo de un miquelete.
mantso
1.
iz.
(
TE).
Buey manso,
cabestro.
Mantsuan ondoren doia iskua bake-baketan. / Tras el manso va el toro en paz.
2.
izond.
(
TE).
Manso,-a,
tranquilo,-a,
apacible,
pacífico,-a.
Nahigabien aurrian jokabide trankilla eta baketsua dabena.
Zorionekuak mantsuak, eurentzat izango dalako lurra (Mat. 5,5). / Bienaventurados los mansos, porque de ellos será la tierra. /
Zorionekuak baketsuak, Jaungoikuan seme deittuko detselako (Mat. 5. 9). / Bienaventurados los pacíficos, poque serán llamados hijos de Dios.
Ik.
zorion,
trankil,
tenplau,
nasai,
baketsu,
bakerako.
3.
izond.
(
ETNO).
Manso,-a,
noble en animales.
Animalixegaittik esaten da.
Ik.
otxan,
ondrau.
4.
adlag.
(
NA).
Apaciblemente,
tranquilamente,
despacio,
lentamente.
Gure gizona han dao ohian ederki, mantso-mantso.
mantsotu
mantsotze
(mantsotutze)
.
du
ad.
(
TE).
Domar,
domesticar(se),
amansar(se),
moderar(se),
ralentizar.
Mantso bihurtu, trankildu
Bizixa zan baiña mantsotu dabe berebiziko onduen. / Era de genio vivo, pero ya le han amansado (desbravado) como nunca. /
Bihar eban harek apur bat mantsotutzia. / Ya le hacía falta a aquél ser desbravado un poco.
mantxu
izond.
(
TE).
Manco.
Mekolako mantxua, Bustinduitarra zan.
mantzanilla
(manzanilla, mantzenilla, manzaliña).
iz.
(
TE).
Manzanilla,
camomila.
(
Chamaemelum nobile).
"Planta medicinal de la tierra" (TE, 546).
Manzanillia lakorik tripetarako. / Nada como la manzanilla para las tripas.
Manu
[Manuel / Imanol]
.
iz. ber.
(
TE).
Manuel.
Manu Gollibarkua.
mara-mara
adlag.
(
JME).
Llover / nevar intensamente pero con placidez.
Elurra edo eurixa ederki eta ugari.
Gure txikixa jaixo zan egunian edurra mara-mara egiten zeban.
/ El día que nació la pequeña de la casa nevaba intensamente.
mara-mara negarrez.
esap.
(
TE).
Llorando a lágrima viva.
Negar batian.
Gizato haundixa izan arren, mara-mara negarrez egon zan. / Aunque era un hombrón, estuvo llorando a lágrima viva.
maratilla
2.
[maratila]
.
iz.
(
OEH).
Argucia,
subterfugio,
pretexto.
Zentzu figuraduan: danerako urtenbidia.
Baiña beti eukanetik dana konpontzeko maratillaren bat [...]. (Ibilt 471).
Ik.
aterik aiña maratilla euki.
3.
[maratila]
.
iz.
(
TE).
Destornillador.
Torlojuak eta gabillak (tirafonduak) estutzeko nahiz eskatzeko esku-erreminttia.
Ekarrirazu maratillia torlojo hau eskatzeko. / Trae el destornillador para aflojar este tornillo. /
Horrek gizonorrek eskuturrian indar haundixa dau eta torlojuak gogor lotzen dittu maratilliakin. /
Torlojuak ondo lotzeko maratilla egokixa bihar izaten dok.
mardo
1.
izond.
(
TE).
Bien parecido,-a,
de buen aspecto,
lozano,-a.
Itxura onekua, mardula, ederra.
Gure seme marduak dotore urten dau etxetik erromerixarako asmuan. / Nuestro guapo hijo ha salido elegante de casa con propósito de ir a la romería. /
Etxian ebela neskame mardo eta itxura onekua. (Ibilt 470).
Ik.
mardul.
2.
adlag.
(
TE).
Copiosamente,
sobradamente,
rebosante.
Mardo emoixozu emon bihar jakona. / Dale generosamente lo que hayas de darle. /
Mardo-mardo neurrittuta saltzen eban harek gauzia. / Con medida rebosante vendía aquél las cosas.
Ik.
asko.
Zenbatzailletzat be hartu leike, kantidadia be aitzen emoten dabelako. Repetiduta be erabili leike: mardo-mardo, "Tratándose de medidas de cantidad, llena y rebosante" (TE, 546).
mardotasun
iz.
(
TE).
Robustez,
índice de salud.
Sendotasuna, mardultasuna, osasun seiñalia.
Hango jendian mardotasuna, lehenengo begirakunan agertzen da. / A primera vista se nota la robustez de aquella gente.
mardotu
1.
mardotze
(mardotutze)
.
du
ad.
(
TE).
Poner(se) rollizo,-a,
enlozanarse,
engordar.
Sendotu, lodittu. / "Gobernau, hazi" (AN).
Mardotu da bere kontura ekin detsanetik. / Se ha engordado desde que empezó por su cuenta. /
Ondo jan eta nasai bizi, berez dator mardotutzia. / Comiendo bien y viviendo sin cuidados, de ahí viene la gordura. /
Bihar eban harek apur bat mardotzia. / Ya le hacía falta engordar un poco. /
[...] arkume hau, geuk mardotua... (Ibilt 26).
/
[...] ez eukan ardi gazte bat baiño, berak erosixa, eta mardotzen eban bere umiegaz batera. (Ibilt 406).
2.
mardotze
(mardotutze)
.
du
ad.
(
TE).
Embarazar.
Ezkonbarri horrek mardotu dau emaztia.
/ Ese recién casado ha engordado a su esposa.