Logo Eibarko Udala

M LETRA

mihats
1. [mehats] (mihets, mihetz, mihatz). izond. (TE). Tenue, delgado,-a, poco denso,-a, ralo,-a, espaciado,-a.   Zarratu berban kontrakua; landarak bata bestiagandik tarte haundixa dabena. / Bittarte zabaldun teliari be esaten jako. / "Miets: disperso, poco espeso. Bosque con arbolado diseminado. En sentido figurado se aplica a otras cosas" (JSM, in TE, 775). / "Mihetz: landarak bata bestiagandik urrin ipintzia, tarte haundixakin" (ETNO). Negu gorrixan soiñeku mihats-mihatsakin dabil koittaua. / La pobre, en pleno invierno, lleva un vestido delgado. / Teliak bittartiak daukazenian, mihetza da: "miarra" ez dot sekula entzun. Mihetza da, edo tela xehia danian, fiña; ero sakuak be izeten dia fiñak -zahi sakuak, lehen etorten zianak eta-, "saku salgia" esaten zan. Mihetza danian, "salgia". / Bizarra mihats-mihatsa euki arren, egunero kendu biharra zeukan. Ik. salga.
2. [mehats] (mihatz, mihets, mihetz). adlag. (TE). Escaso, escasamente, rara vez.   Urri; gitxittan. Mihats dabil haren emotia. / Anda escaso su donativo. / Ijeliak bere uragiaz darabil gabixa mihats edo sarri, zelan gura daben / El laminador mueve el mazo con la bomba rara vez ó con frecuencia, según como quiera.
mihats ipini. (mihetz ipini, mihets ipini). du ad. (ETNO). Meter las plantas separadas entre sí.   Landarak bata bestiagandik urrin ipintzia, tarte haundixakin.
mihura (mirura, migura, bigura). iz. (ETNO). Muérdago. (Viscum album). Mihuria da sagarrak eukitzen dabena.
1. mika
Ezezaguna
1. iz. (TE). Urraca. (Pica pica). Mikia, txori lapurra dala esaten dabe. / La urraca dicen que es un pájaro ladrón.
2. mika
1. izond. (JSM). Llorón,-ona, quejoso,-a, delicado,-a.   Negartixa. Hutsagaittik kejatzen dana eta trabarik txikixenan aurrian kokiltzen dana. Hau da hau ume mikia, hutsagaittik jartzen da negar batian. Ik. mingel.
2. izond. (TE). Melindroso,-a, inapetente, remilgado,-a.   Mizkiña. Jaten oso mikia da zuen mutilla. / Vuestro muchacho comiendo es muy melindroso. Ik. mizkin, mingel, jangartxu, jangarka.
mikakerixa [mikakeria] . iz. (TE). Remilgo, melindre, melindrería. Mikakerixia ugari badarabil behintzat ume horrek. / Lo que es melindres no le faltan a ese niño.
Mikela iz. ber. (TE). Micaela. Mikelatxo, Caracasen kale kantoi baten izena.
mikelete iz. (TE). Miquelete.   "Número del cuerpo foral de Guipúzcoa" (TE, 554). Olerriako érreixan zan Mikeletian etxia. / En la raya de Olarriaga estaba la casa del miquelete.
milenrama iz. (ETNO). Milenrama. (Achillea millefolium).
milillo iz. (NA). Hinojo. Gure Jabik asunak eta milillua egosi, eta haxe ura eraten dau tensiñua bajatzeko. Nik behin probau neban eta botaka hasi nitzan. Ik. anis-bedar, mielo.
miliziano iz. (ETNO). Soldado no regular y voluntario que luchó con los republicanos en la guerra civil. Gerran, eibartar gehixenak milizianuak Amuategi Batalloian. Ik. txapelgorri, rekete, gudari.
milla [mila] . zenbtz. (TE). Mil, muchos,-as.   Kardinala da. Errege bersolarixak diñuan letz, gure milla urte egun bat bezela dira Jaungoikuan denboran. / Según el Salmista, nuestros mil años son como un día en el tiempo de Dios. / Milla agonixa barik hori ezingo neukianetik bete., Heriotzia da infarnu itzal honetatik atarako nabena. (Ibilt 487).
millagro
1. [milagro] (milagro). iz. (TE). Milagro. Millagro baten bittartez salbau eban Israelgo jendia. / Mediante un milagro salvó al pueblo de Israel. / [...] millagruen ordez. (Ibilt 384). / Juan zan eskerrak emonaz, erremedixo harekin milagruan itxaropenian. (Ibilt 472).
2. [milagro] . iz. (TE). Cosa extraña, cosa extraordinaria, algo increíble. Millagrua da, eta haundixa, ha diruakin agertzia. / Es milagro, y grande, el que se presente aquél con dinero.
millako [milako] . iz. (NA). Billete de mil pesetas. Millako bat topau dozu? bera hobe!.
milloi [milioi] . zenbtz. (TE). Millón.   Kardinala da. Milla milla bidar da milloia.
mimosa iz. (ETNO). Mimosa. (Acacia dealbata).
1. min
1. [mihi] . iz. (TE). Lengua.   Gorputzeko zatixa da. Miña badozu, eta berba eizu Jaungoikuan izenian. / Tienes lengua y habla en el nombre de Dios. / Ondo eiña, sutan badot miña. (Ibilt 488). Ik. mingain.
2. iz. (ETNO). Cítola de molino.   Toberatik, gitxika-gitxika aliak askatzen dittuan oholtxua. / "Cítola de molino, tablita de madera, pendiente de una cuerda sobre la piedra del molino harinero, para que la tolva vaya despidiendo la cibera, y para conocer que se para el molino, cuando deja de golpear" (AZ, 768).
min luze. [mihi luze] . izond. (NA). Charlatán,-a, chismoso,-a, cotilla.
min zatar. [mihi-zatar] (mihin-zatar). izond. (TE). Malhablado,-a, obsceno,-a.   Ahozatarra, berbetan zatarkerixak esaten dittuana. Ezagutu dan mihin-zatarrena, Peralta batena. Ik. ahozatar.
2. min
2. iz. (TE). Dolor, daño, dolencia. Miñ haundixekin ibilli da egun honetan semia. / Estos días el hijo ha estado con fuertes dolores. / Hagiñetan miñ izaten dogu; bihotzian, doloria. / En las muelas solemos tener 'miñ', "dolor físico"; 'dolore', "dolor moral", en el corazón. Ik. dolore.
min egin. dio esap. (OEH). Hacer daño. Neri gero, miñik ein barik ibilli hakitx, e! (Zirik 56).
min emon. [min eman] (miñ emon). dio ad. (TE). Dañar, causar dolor, perjudicar, molestar, herir, hacer daño. Nahi barik, miñ emon detsat burduntzixagaz. / Sin querer le he hecho daño con el azadón. / Miñ emon zestan, miñ emoteko berbak ziran ba esan zestazenak. / Me hirió, pues eran hirientes las palabras que me dijo. / Bazekixan [...] jentian jardunak min gehixago emoten zetsala gizonan parrandak baiño. (Zirik 24s).
min euki. du esap. (OEH). Sentir dolor. Hagiñako miña daukana goixan dago. (Zirik 69).
min hartu. (miñ hartu). du ad. (TE). Hacerse daño, lastimarse, sufrir un accidente, sentir dolor. Miñ hartu dau eskillaretan behera jausitta. / Se ha desgraciado cayéndose por las escaleras. / Miñ hartu dot esan destazun gauziakin. / Me ha dolido la cosa que me has dicho.
miñaldi [minaldi] . iz. (TE). Racha de dolor, momento de dolor. Gau guztiko miñaldixa euki dau gizajuak. / El pobre ha tenido una racha de dolor que le ha durado toda la noche.
minbera
1. iz. (TE). Sensibilidad de dolor, dolor sordo. Minberia da euri-lanbrua letz, luzera hondatzen dabena. Ik. minsor.
2. izond. (TE). Sensible [al dolor], delicado,-a, dolorido,-a. Minbera-minberia daukat atzaparreko ebagixa. / Tengo encendida en dolor la cortada del dedo
minberatu minberatze ( minberatutze) . du ad. (TE). Sensibilizar(se), lastimarse, quedarse dolorido,-a, dejar dolorido,-a. Albagiña minberatu jata gaur gabian. / Esta noche se me ha dolorido un colmillo. / Hagiña zirrikatzia da minberatzia. / Hurgar un diente es ponerlo dolorido. / Larregi ibiltzetik dator oiñak minberatzia. / De andar demasiado viene el dolor de pies. / Atzo pelotan gebizela horma kontra jo eta minberatuta jakat ezkerralde guztia. / Zalduna, minberatuta merezi ez dako hitz hónekin. (Ibilt 482). / Lotsa honek minberatzen eban aizto zorrotz batek haragixan bezela. (Ibilt 486). Ik. minsor.  Gorputzeko atalekin esaten da.
mindu mintze (mindutze) . du ad. (TE). Causar dolor, sentir dolor, irritar(se), doler(se), disgustar(se). Mindu dot, ikutu biharragaz, atzo eindako zaurixa. / He irritado, tocándola, la herida quo me hice ayer. / Eskua mintzia, irutxurlarixendako, jokua galtzeko atxekixia. / La sensibilización de la mano, bello pretexto para perder el juego los tonguistas. / Egixak dakar guzurtixak mindutzia. / La verdad trae el sufrimiento a los mentirosos. / Mindu dozu andra koittaua, esan detsazun berbiakin. / Le has apenado a la pobre mujer con la palabra que le has dicho. / Mindu naiz harek ekarri dittuan barrixak entzutziakin. / Me ha apenado con las nuevas que ha traído aquél.
mingain iz. (OEH). Lengua. Kaxkurrio be ez zan mutua, honek pe mingaiña ez eban geldirik eukitzeko. (Zirik 120). Ik. min.  Eibarren min gehixago erabiltzen da mingain baiño.
mingarri izond. (TE). Doloroso,-a, lamentable, triste, que causa dolor. Mingarrixa eta negar eittekua, hain gazterik okerreko bidetik aintzia. / Es doloroso y de lamentar, el tomar tan joven mal camino. / Haiñ hilleta mingarrixagaz dukia estutu zan, berriz be alargun biharko ete eban. (Ibilt 485). / Senarrak [...] gertau eban zigorra gatz-uretan beratuaz mingarrixagua izan zeiñ. (Ibilt 470). Anton. pozgarri.
mingatz [mikatz] (mingatx). izond. (TE). Amargo,-a, ácido,-a.   Mingotsa. Hesixetako arantziak emoten dittuan aranak, benetan dira mingatxak. / Los arándanos que se dan en los setos son verdaderamente ácidos. Ik. mingots, geza, garratz.
mingel izond. (JSM). Quejica, quejumbroso,-a. Jaten mikia, eta ostian mingela. Ik. pupera, mingelin, hilletatsu, hilleta-jotzaille, mika.