Eibarko euskara hiztegia
M LETRA
mihats
1.
[mehats]
(mihets, mihetz, mihatz).
izond.
(
TE).
Tenue,
delgado,-a,
poco denso,-a,
ralo,-a,
espaciado,-a.
Zarratu berban kontrakua; landarak bata bestiagandik tarte haundixa dabena. / Bittarte zabaldun teliari be esaten jako. / "Miets: disperso, poco espeso. Bosque con arbolado diseminado. En sentido figurado se aplica a otras cosas" (JSM, in TE, 775). / "Mihetz: landarak bata bestiagandik urrin ipintzia, tarte haundixakin" (ETNO).
Negu gorrixan soiñeku mihats-mihatsakin dabil koittaua. / La pobre, en pleno invierno, lleva un vestido delgado. /
Teliak bittartiak daukazenian, mihetza da: "miarra" ez dot sekula entzun. Mihetza da, edo tela xehia danian, fiña; ero sakuak be izeten dia fiñak -zahi sakuak, lehen etorten zianak eta-, "saku salgia" esaten zan. Mihetza danian, "salgia". /
Bizarra mihats-mihatsa euki arren, egunero kendu biharra zeukan.
Ik.
salga.
2.
[mehats]
(mihatz, mihets, mihetz).
adlag.
(
TE).
Escaso,
escasamente,
rara vez.
Urri; gitxittan.
Mihats dabil haren emotia. / Anda escaso su donativo. /
Ijeliak bere uragiaz darabil gabixa mihats edo sarri, zelan gura daben / El laminador mueve el mazo con la bomba rara vez ó con frecuencia, según como quiera.
mihats ipini.
(mihetz ipini, mihets ipini).
du
ad.
(
ETNO).
Meter las plantas separadas entre sí.
Landarak bata bestiagandik urrin ipintzia, tarte haundixakin.
mihura
(mirura, migura, bigura).
iz.
(
ETNO).
Muérdago.
(
Viscum album).
Mihuria da sagarrak eukitzen dabena.
1. mika
1.
iz.
(
TE).
Urraca.
(Pica pica).
Mikia, txori lapurra dala esaten dabe. / La urraca dicen que es un pájaro ladrón.
2. mika
1.
izond.
(
JSM).
Llorón,-ona,
quejoso,-a,
delicado,-a.
Negartixa. Hutsagaittik kejatzen dana eta trabarik txikixenan aurrian kokiltzen dana.
Hau da hau ume mikia, hutsagaittik jartzen da negar batian.
Ik.
mingel.
2.
izond.
(
TE).
Melindroso,-a,
inapetente,
remilgado,-a.
Mizkiña.
Jaten oso mikia da zuen mutilla. / Vuestro muchacho comiendo es muy melindroso.
Ik.
mizkin,
mingel,
jangartxu,
jangarka.
mikakerixa
[mikakeria]
.
iz.
(
TE).
Remilgo,
melindre,
melindrería.
Mikakerixia ugari badarabil behintzat ume horrek. / Lo que es melindres no le faltan a ese niño.
Mikela
iz. ber.
(
TE).
Micaela.
Mikelatxo, Caracasen kale kantoi baten izena.
mikelete
iz.
(
TE).
Miquelete.
"Número del cuerpo foral de Guipúzcoa" (TE, 554).
Olerriako érreixan zan Mikeletian etxia. / En la raya de Olarriaga estaba la casa del miquelete.
milenrama
iz.
(
ETNO).
Milenrama.
(
Achillea millefolium).
milillo
iz.
(
NA).
Hinojo.
Gure Jabik asunak eta milillua egosi, eta haxe ura eraten dau tensiñua bajatzeko. Nik behin probau neban eta botaka hasi nitzan.
Ik.
anis-bedar,
mielo.
miliziano
iz.
(
ETNO).
Soldado no regular y voluntario que luchó con los republicanos en la guerra civil.
Gerran, eibartar gehixenak milizianuak Amuategi Batalloian.
Ik.
txapelgorri,
rekete,
gudari.
milla
[mila]
.
zenbtz.
(
TE).
Mil,
muchos,-as.
Kardinala da.
Errege bersolarixak diñuan letz, gure milla urte egun bat bezela dira Jaungoikuan denboran. / Según el Salmista, nuestros mil años son como un día en el tiempo de Dios. /
Milla agonixa barik hori ezingo neukianetik bete., Heriotzia da infarnu itzal honetatik atarako nabena. (Ibilt 487).
millagro
1.
[milagro]
(milagro).
iz.
(
TE).
Milagro.
Millagro baten bittartez salbau eban Israelgo jendia. / Mediante un milagro salvó al pueblo de Israel. /
[...] millagruen ordez. (Ibilt 384).
/
Juan zan eskerrak emonaz, erremedixo harekin milagruan itxaropenian. (Ibilt 472).
2.
[milagro]
.
iz.
(
TE).
Cosa extraña,
cosa extraordinaria,
algo increíble.
Millagrua da, eta haundixa, ha diruakin agertzia. / Es milagro, y grande, el que se presente aquél con dinero.
millako
[milako]
.
iz.
(
NA).
Billete de mil pesetas.
Millako bat topau dozu? bera hobe!.
milloi
[milioi]
.
zenbtz.
(
TE).
Millón.
Kardinala da.
Milla milla bidar da milloia.
mimosa
iz.
(
ETNO).
Mimosa.
(
Acacia dealbata).
1. min
1.
[mihi]
.
iz.
(
TE).
Lengua.
Gorputzeko zatixa da.
Miña badozu, eta berba eizu Jaungoikuan izenian. / Tienes lengua y habla en el nombre de Dios. /
Ondo eiña, sutan badot miña. (Ibilt 488).
Ik.
mingain.
2.
iz.
(
ETNO).
Cítola de molino.
Toberatik, gitxika-gitxika aliak askatzen dittuan oholtxua. / "Cítola de molino, tablita de madera, pendiente de una cuerda sobre la piedra del molino harinero, para que la tolva vaya despidiendo la cibera, y para conocer que se para el molino, cuando deja de golpear" (AZ, 768).
min luze.
[mihi luze]
.
izond.
(
NA).
Charlatán,-a,
chismoso,-a,
cotilla.
min zatar.
[mihi-zatar]
(mihin-zatar).
izond.
(
TE).
Malhablado,-a,
obsceno,-a.
Ahozatarra, berbetan zatarkerixak esaten dittuana.
Ezagutu dan mihin-zatarrena, Peralta batena.
Ik.
ahozatar.
2. min
2.
iz.
(
TE).
Dolor,
daño,
dolencia.
Miñ haundixekin ibilli da egun honetan semia. / Estos días el hijo ha estado con fuertes dolores. /
Hagiñetan miñ izaten dogu; bihotzian, doloria. / En las muelas solemos tener 'miñ', "dolor físico"; 'dolore', "dolor moral", en el corazón.
Ik.
dolore.
min egin.
dio
esap.
(
OEH).
Hacer daño.
Neri gero, miñik ein barik ibilli hakitx, e! (Zirik 56).
min emon.
[min eman]
(miñ emon).
dio
ad.
(
TE).
Dañar,
causar dolor,
perjudicar,
molestar,
herir,
hacer daño.
Nahi barik, miñ emon detsat burduntzixagaz. / Sin querer le he hecho daño con el azadón. /
Miñ emon zestan, miñ emoteko berbak ziran ba esan zestazenak. / Me hirió, pues eran hirientes las palabras que me dijo. /
Bazekixan [...] jentian jardunak min gehixago emoten zetsala gizonan parrandak baiño. (Zirik 24s).
min euki.
du
esap.
(
OEH).
Sentir dolor.
Hagiñako miña daukana goixan dago. (Zirik 69).
min hartu.
(miñ hartu).
du
ad.
(
TE).
Hacerse daño,
lastimarse,
sufrir un accidente,
sentir dolor.
Miñ hartu dau eskillaretan behera jausitta. / Se ha desgraciado cayéndose por las escaleras. /
Miñ hartu dot esan destazun gauziakin. / Me ha dolido la cosa que me has dicho.
miñaldi
[minaldi]
.
iz.
(
TE).
Racha de dolor,
momento de dolor.
Gau guztiko miñaldixa euki dau gizajuak. / El pobre ha tenido una racha de dolor que le ha durado toda la noche.
minbera
1.
iz.
(
TE).
Sensibilidad de dolor,
dolor sordo.
Minberia da euri-lanbrua letz, luzera hondatzen dabena.
Ik.
minsor.
2.
izond.
(
TE).
Sensible [al dolor],
delicado,-a,
dolorido,-a.
Minbera-minberia daukat atzaparreko ebagixa. / Tengo encendida en dolor la cortada del dedo
minberatu
minberatze
( minberatutze)
.
du
ad.
(
TE).
Sensibilizar(se),
lastimarse,
quedarse dolorido,-a,
dejar dolorido,-a.
Albagiña minberatu jata gaur gabian. / Esta noche se me ha dolorido un colmillo. /
Hagiña zirrikatzia da minberatzia. / Hurgar un diente es ponerlo dolorido. /
Larregi ibiltzetik dator oiñak minberatzia. / De andar demasiado viene el dolor de pies. /
Atzo pelotan gebizela horma kontra jo eta minberatuta jakat ezkerralde guztia. /
Zalduna, minberatuta merezi ez dako hitz hónekin. (Ibilt 482).
/
Lotsa honek minberatzen eban aizto zorrotz batek haragixan bezela. (Ibilt 486).
Ik.
minsor.
Gorputzeko atalekin esaten da.
mindu
mintze
(mindutze)
.
du
ad.
(
TE).
Causar dolor,
sentir dolor,
irritar(se),
doler(se),
disgustar(se).
Mindu dot, ikutu biharragaz, atzo eindako zaurixa. / He irritado, tocándola, la herida quo me hice ayer. /
Eskua mintzia, irutxurlarixendako, jokua galtzeko atxekixia. / La sensibilización de la mano, bello pretexto para perder el juego los tonguistas. /
Egixak dakar guzurtixak mindutzia. / La verdad trae el sufrimiento a los mentirosos. /
Mindu dozu andra koittaua, esan detsazun berbiakin. / Le has apenado a la pobre mujer con la palabra que le has dicho. /
Mindu naiz harek ekarri dittuan barrixak entzutziakin. / Me ha apenado con las nuevas que ha traído aquél.
mingain
iz.
(
OEH).
Lengua.
Kaxkurrio be ez zan mutua, honek pe mingaiña ez eban geldirik eukitzeko. (Zirik 120).
Ik.
min.
Eibarren min gehixago erabiltzen da mingain baiño.
mingarri
izond.
(
TE).
Doloroso,-a,
lamentable,
triste,
que causa dolor.
Mingarrixa eta negar eittekua, hain gazterik okerreko bidetik aintzia. / Es doloroso y de lamentar, el tomar tan joven mal camino. /
Haiñ hilleta mingarrixagaz dukia estutu zan, berriz be alargun biharko ete eban. (Ibilt 485).
/
Senarrak [...] gertau eban zigorra gatz-uretan beratuaz mingarrixagua izan zeiñ. (Ibilt 470).
Anton.
pozgarri.
mingatz
[mikatz]
(mingatx).
izond.
(
TE).
Amargo,-a,
ácido,-a.
Mingotsa.
Hesixetako arantziak emoten dittuan aranak, benetan dira mingatxak. / Los arándanos que se dan en los setos son verdaderamente ácidos.
Ik.
mingots,
geza,
garratz.